Kryssning med förarbete...

 I början av juni kastade jag mig över datorn och knappade kvickt in mig på rederiets hemsida för att boka in oss på deras årliga temakryssning med Rocka Billy på programmet.

Nu var det äntligen dags!

Dagen innan avfärd kollar F sitt pass, för säkerhets skull liksom. Jodå, det var ogiltigt, sedan ungefär en månad tillbaka. Vad göra? Lösa problemet så klart! Jag surfar in på Polisens hemsida för att se var man kan fixa tillfälligt pass, närmaste stället är Arlanda men vi beslutar oss för att fixa det hos Polisen i Malmö på fredag morgon i stället.

Torsdag kommer och vi väntar på 4 personer ännu längre norrifrån som ska med oss söderut, kusin M, hans tjej S, min bästis L och hennes sambo L. Preliminär tid för avresa är 17:00, men det blev lite senare än så. Jag hann både packa, byta sängkläder och dammsuga innan F kom hem från jobbet och det kändes bra att lämna tillbaka huset till honom i hyfsat skick i alla fall med tanke på att det inte bara var jag själv som grisade ner hans hus, utan jag hade även släpat med mig 3 katter och 1 hund också.

Vid 18-tiden fick jag meddelande om att hela sällskapet hade lämnat Sundsvall och var på väg mot oss. Jag föreslog att jag och F skulle passa på att backa in finbilen i garaget när vi ändå hade lite extra tid att slå ihjäl… Sagt och gjort, bilen mullrade igång och jag stod inne i det skjulliknande bygget och skulle agera lots medan F skulle backa in. Eländigt trångt och snett var det och bilen spann på det våta gräset utanför garaget. Höjdskillnaden mellan backen och garagegolvet ställde till en massa besvär och när han väl lyckades få upp bakändan så var det omöjligt att få upp framhjulen också och när han gasade på gled bilen i sidled och kanten på träväggen gnagde sig obarmhärtigt in i dörren på den stackars bilen. Jag blev både svettig och fick lätt ångest när vi stod där med bilen på sniskan och inte kom någonvart. Jag kände hur avgaserna sakta men säkert förvandlade mig till en modern version av ihjälgasat Auschwitzoffer och ögonen sved och rann till förbannelse. Medan vi kämpade som bäst kom våra kompisar och backade över vår krusbärsbuske, F svor så det mullrade lite extra inne i kärran och jag hostade och grät i princip. Vi beslöt oss för att ”backa in bil” fick bli ett framtida projekt för F.

De sista grejerna packades, 2 katter och 1 hund skulle med ner till Skåne medan Bacardi skulle få stanna och bli F:s permanenta rumskompis. En kollega skulle komma och titta till honom på lördag och ge honom lite mat, en nyckel skulle lämnas ute så att han kunde komma in. Flisan och Malutka packades in i varsin transportbur och Molle fick hoppa in i sin. Jag, F, M, S och djuren tog plats i F:s bil och L&L fick köra min. Vi började med att tanka och jag satte mig bakom ratten och vi susade söderut runt 8 på kvällen. I Uppsalatrakten vänder sig F mot mig och säger: ”Vad tror du att vi glömde att lägga ut?” Jag funderar ett par ögonblick och suckar sedan djupt ”Nyckeln…” Jaha ja… Bacardi gick ut innan vi for så han blir i alla fall inte instängd utan käk och med överfull låda. Att vända kom dock inte på fråga utan jag sa till F att han helt enkelt får be kollegan köpa något billigt i torrfoderväg och lägga upp åt Bacardi på altanen så att han klarar sig tills F kommer hem i alla fall.

I Södertälje blev det depåstopp på Max där jag fick ett hysteriskt fnitteranfall… jag var ganska trött kan jag medge då vi hade gått upp vid 5-tiden på morgonen. F tog över ratten och jag skulle försöka sova en stund men det gick sådär med det. Vet inte hur länge han hade kört innan han undrade om jag kunde fortsätta köra ändå, jag kände mig förvånansvärt fräsch så vi bytte plats och jag körde medan sällskapet snarkade ikapp.

Då mitt pass var kvar hos mitt ex var jag tvungen att hämta det där innan han for till jobbet, alltså vid 4 på morgonen, vi var inte där förrän vid halv 5 och tröttheten var extremt påtaglig. Jag hade även lovat dottern att jag skulle komma dit med hennes onzie som hon ville ha på filmmyset i skolan, men den kom jag inte åt för hemnyckeln låg i min bil och L&L var en bra bit efter oss. När de slutligen kom ikapp var klockan omkring halv 6. Väl hemma upptäckte vi att lilla Malutka hade bajsat ner sig fullständigt och inte nog med det så var bajset fullt med krälande maskar också! F och M var jättegulliga och tog hand om kattvagning och att spola ur buren också medan jag tog onzien och körde tillbaka till exet och lämnade av påsen utanför dörren innan jag skyndade tillbaka hem till mig. Då jag och F snart skulle iväg igen och lämna Molle på pensionat kl. 7:30 hade vi skickat upp våra kompisar på ovanvåningen så att de skulle få sova någorlunda ostört medan vi rumsterade på nedervåningen. Min snälla hyresvärd hade ställt in en extra säng åt oss så jag och F klämde ihop oss på den. Just som pulsen började lägga sig hör jag det omisskännliga lätet av Molle som hulkar och sedan ljudet av en väldigt lös uppkastning. Jag orkade inte mer än att sucka just då, jag behövde verkligen få vila en liten stund annars skulle jag nog klappa ihop.

Snart nog ringde väckarklockan och det var bara att kravla sig ur sängen igen, packa med lite foder och en filt till Molle och köra mot hundhotellet. Efter att ha lämnat honom där körde vi vidare mot Malmö. Min förhoppning var att om vi mer eller mindre hängde på låset till polisstationen så skulle det kanske inte ta så hemskt lång tid att få det tillfälliga passet. Glädjande nog tog det omkring 20 minuter bara tills F hade ett tjusigt, knallrosa pass i sin ägo och var en dryg tusenlapp fattigare.

Vi ”firade” det tjusiga passet med frukost på McDonald’s i Lund innan vi for tillbaka till hem. Vi hjälptes åt att städa upp Molles spya och sedan packade jag lite grejer och sa sedan åt min älskade pojkvän att gå och lägga sig medan jag for till Höör för att bli lite fin i håret och få naglarna fixade. Somnade nästan när jag satt där med håret fullt med färg men det blev väldigt fint i alla fall. Mörkt brunt, nästan svart och tjusiga lockar. Naglarna blev svarta och vita med prickar, så otroligt häftiga!

Fort som tusan tillbaka hem där jag sminkade mig och bytte om, sedan packades bilarna med grejer och folk och det bar av mot Karlskrona, jag körde min bil och hade sällskap av kussebror och S, och F körde sin bil och hade L&L med sig.

Vi kom ombord på färjan och det var dags för mig, F, M och S att käka middag. L&L hade den senare sittningen tyvärr. Det var lång kö så jag bestämde mig för att ta både förrätt och varmrätt på en gång. På min första tallrik hade jag lagt upp fisk, ägg, skagenröra och majonnäs. Sedan skulle jag ta en till tallrik till varmrätten… lyckades så klart trycka ner tutten i majonnäsen när jag böjde mig fram så jag hade en jättetjusig fettfläck just över bröstet. Suck! Nåja… kunde inte strippa där så det var bara att gilla läget. Maten var i alla fall god och det var hyfsat fri tillgång på öl och vin.

Efter maten återvände jag till hytten för att byta om till min rödsvarta swingklänning i stället. La mig ner ett par minuter och kände hur bedövande trött jag var. Allt som allt hade jag väl sovit omkring 1 timme det senaste dygnet. Funderade seriöst på att sova hela kvällen och gå upp lagom till att the Refreshments skulle spela vid halv 1 på natten. Men de övriga i sällskapet gick inte med på det, så vi gick iväg till Taxfreebutiken där jag köpte en liten mjukis till dottern och F köpte öl, rom och brandy. Sedan fick jag den stora äran att raka till M lite också för att få till raggarlooken något sånär. Efter att ha mellanlandat i hytten och lämnat grejerna gick vi bort till Spa‑avdelningen där man både kunde få sig en tatuering och köpa kläder och annat i retrostil. Det fanns bland annat ett par väldigt snygga skor där som jag blev förtjust i! Efter fönstershoppingen tog vi oss till ena serveringen och jag fick en härligt god San Fransisco och F tog en öl. Sedan gick vi två upp till nattklubben C-view där live-banden var igång. Vi hittade några lediga sittplatser och sedan gick F för att fixa ännu mera dricka medan jag tittade på dem som dansade. En äldre herre kom och tyckte att jag också skulle dansa, men jag sa att jag var nöjd med att lyssna för tillfället.

Snart nog fick vi sällskap av de övriga i gänget och F hade köpt varsin drink till oss. Måste säga att drinkarna var väldigt goda! Vid ett av tillfällena när F kom med dricka utbrast han ”jag har blivit metoo:ad!” och hans ansiktsuttryck fick mig att gapskratta. Tydligen är det inte bara jag som tycker att hans rumpa är urläcker, utan andra damer hade också känt på den och frågat om han skulle sova ensam i natt. Inte lätt att vara en så stilig karl som han.

Ett band som hette Creedence Tribute skulle uppträda och de var riktigt bra faktiskt! Jag dansade lite med L och sedan härjade jag och F på dansgolvet. När vi pausade spelade bandet ”Have you ever seen the rain” och då blev det allsång inne på klubben, härlig stämning!

Efter dem var det så äntligen dags för the Refreshments! Jag och F tog plats framme vid scenen och snart nog var det bara musik och inget annat som gällde. Några damer försökte återigen få min pojkväns uppmärksamhet och en av dem hängde sig till och med om halsen på honom och var allmänt närgången. Själv upplevde jag inga värre närmanden än att några män hade lagt händerna om mina axlar och smekt lite lätt och undrat varför jag hade så bråttom när jag passerade dem.

F försvann då och då och kom med mer öl och drinkar och jag tänkte inte så mycket utan drack bara… Som vanligt levererades det fullt ös och svinbra musik. Det var bara helt underbart och surrealistiskt på en och samma gång. F hade nämnt att han skulle tycka att det var roligt att få en selfie med någon i bandet, så jag lyckades få kontakt med gitarristen Jonas och frågade om man kunde få ta foto ihop. Han bad mig att vänta vid sidan av scenen och det gjorde vi. Jag fick foto med både Mats, Jocke och Jonas. Innan han försvann frågade F honom om det gick att få en bild med Johan också. Jonas sa att det inte var några problem och försvann ett ögonblick och strax därefter kom Johan ut med ett brett leende och F fick en selfie med sin idol, starstruck var bara förnamnet kan jag säga. Åh vad glad jag var för honom!

Efter det talade M och Som att de skulle dra sig tillbaka till hytten, men jag och F tänkte stanna uppe en stund till. F gick för att hämta våra drinkar och jag hamnade på dansgolvet med en äldre, dansglad herre och hade allmänt roligt och strax därpå fick vi sällskap av F och våra drinkar. En stund senare slog vi oss ner och lyssnade på Playtones som uppträdde efter Refreshments. Vi småpratade lite på äkta fyllevis med sludder och svulstiga uttryck för känslosamhet och allmän nuttighet. Efter diverse kärleksfulla utgjutelser gick F för att fixa mer dricka.

 Under tiden var det en man och en kvinna som slog sig ner hos mig och började prata lite. Mattias som han hette var minst sagt alkoholpåverkad och tog i hand och presenterade sig i alla fall 4 gånger innan han frågade om jag inte skulle komma och sätta mig dem i stället, så det gjorde jag. Det var ett sällskap på 5 personer, alla mer eller mindre fullkomligt väck av för mycket sprit, men de var trevliga i alla fall. Just som Mattias gick för att fixa öl kom F tillbaka och gjorde oss sällskap han också och blev sittande och pratade med en annan herre som suttit bredvid mig men som flyttade sig för att F skulle kunna sitta bredvid ”frugan”. Framåt 4-tiden var det dags att krypa till kojs… då hade jag dubbeldygnat men kände mig ändå sugen på lite privat mys med F som också verkade vara med på noterna. Vi kom så långt som att vi blev av med kläderna och sedan somnade han som en stock och det gick inte få liv i honom hur jag än försökte… Så det var bara att plocka av grejerna från min slaf, borsta gaddarna och sova mig jag med. Det var i alla fall gudomligt skönt att äntligen få lägga sig ner!

Vid 7-tiden trängde en röst igenom sömntöcknet som meddelade att vi just skulle lägga ut från Polen. Tanken slog mig att det kanske vore bra att gå och försöka få i sig lite frukost, men jag somnade om innan jag hann tänka längre än så. Vaknade igen vid 10:30 och kände att munnen var torr som fnöske och den där karaktäristiska baksmällehuvudvärken började sprida sig i skallen. Fredrik vaknade till och sedan var huvudvärken så obarmhärtigt stark så jag hamnade på knä framför porslinsguden och fick upp lite vatten. Jag bad F att gå och köpa vatten och huvudvärkstabletter vilket han var snäll och gjorde. Dumt nog svepte jag lite för mycket vatten på en gång vilket ledde till att jag kräktes upp det ett par sekunder senare. Men jag lyckades somna till lite och när jag vaknade igen var huvudvärken i alla fall borta, men jag mådde illa och var gräsligt sjösjuk. Det var inte lite blåsigt! F såg ut som 7 svåra år och snart nog satt han också och pratade i den vita telefonen… Han var dock betydligt mer dramatisk än jag… För det första kräktes han högljutt, det lät som att man försökte kväva en uroxe eller något och mellan kräkningarna hördes ”åh fy fan vad äckligt” och jag kunde inte hålla mig utan låg och gapskrattade åt stackaren.

M och S kom förbi och undrade hur det stod till. Jag bad dem att köpa lite chips åt oss för vi kunde verkligen inte komma ur slafarna och vi var i desperat behov av något att äta. M mådde illa och jag sa att det gick att få tag i åksjukemedicin i informationen så de skulle ta sig dit också. När de kom tillbaka flög M in på toaletten och kräktes även han och sedan såg han ut som ett grönblekt lik när han kom ut och sjönk ihop på slafen. Jag och F klämde ihop oss på hans säng och M fick lägga sig på min. De hade bara köpt en minichipspåse i informationen för M blev för dålig innan de hann in på affären också, men det var betydligt bättre än inget. 

Tanken hade varit att försöka äta något på färjan, men det gick bara inte och vi beslöt oss för att äta när vi väl kommit i land. När det var 1½ timme kvar till angöring lämnade vi hytten och satte oss i fåtöljerna på en uppehållsplats utanför taxfreebutiken och jag gick till affären och köpte en påse chips, en påse ostbågar och 2 liter vatten och tog med till de andra. Sedan satte jag mig på golvet mellan F och S och njöt av den otroligt hälsosamma måltiden. Sedan utnyttjade jag tiden på allra bästa sätt genom att lägga mig och sova med handväskan som huvudkudde. Ljudnivån var extrem, men jag somnade ändå… nöden har visst ingen lag trots allt.

Till slut var det äntligen dags att gå i land och F blev tjenis med en annan bil-fantast och pratade glatt på om deras gemensamma intresse. Själv gick jag mest och var rädd för att få en tungt lastad vagn i hälsenorna. En väldigt överförfriskad tjej kom släntrande bakifrån och jag fick plötsligt också min beskärda del av att få ändan klämd på vilket kändes lagom upphetsande men min största farhåga var att hon skulle kräkas på antingen mig eller F, så full som hon var. Men utan några sådana missöden lyckades vi ta oss ut från färjeterminalen och F och M hämtade bilarna och vi rullade söderut igen. Vi svängde förbi McDonald’s där F på ett utomordentligt käckt sätt beställde en hög cheeseburgare åt oss och L&L som vi glatt mumsade i oss. Strax utanför Kristianstad fick vi plötsligt soppatorsk och F fick fylla på ur reservdunken. Som tur var hade vi macken bara en dryg kilometer bort så han kunde tanka upp. Inte lätt med lynniga bilar med missvisande tankmätare.

Vi hade bestämt att vi skulle käka tillsammans på en pizzeria i Hörby, men då jag var försjunken i min telefon i stället för att vara uppmärksam på F:s körning missade vi avfarten och dundrade iväg mot Hässleholm och det var först efter ett antal kilometer som jag upptäckte misstaget och vi fick vända. Som tur var hade M och S hunnit en bra bit längre så de fick i uppdrag att köpa pizzor och så skulle vi käka dem hemma hos mig i stället.

Summa summarum så var resan trots allt otroligt lyckad, jag har aldrig haft så roligt och älskar F och mina vänner ännu mer. Kan inte säga annat än att jag är otroligt lyckligt lottad. 

Foto: Michael Rydberg foto.michael.rydberg@gmail.com och Mina egna foton