Sagan om en grå katt

Det var en solig dag i April 2004 som en svartvit liten honkatt födde sina ungar. Mamma hette PopCorn efter att, som unge, ha satt sig på ett popcorn och skrämt matte med att något stort och vitt stack ut ur rumpan på henne... 

Bland ungarna fanns en liten grå flicka med en vit prick på halsen, hon fick namnet Lilla My. Hon växte upp med två hundar, fyra människor, tre hästar och en hel gård och ett stort stall att utforska. När Lilla My och hennes syskon var några veckor gamla försvann mamma PopCorn och kom aldrig tillbaka, så matte fick hjälpa dem med nappflaska innan de var stora nog att klara sig helt på fast föda. 

När Lilla My var gammal nog att flytta hemifrån fick hon komma till en flicka som bodde i en ganska stor etta i en by. Men den gamla, gnälliga kattgubben hon hade där tyckte så illa om Lilla My, som redan samma natt sov på nya mattes mage, att Lilla My fick flytta hem igen till sina syskon. Nya matte passade bara den gamla kattgubben och skulle lämna tillbaka honom så snart som ägarna kunde flytta in i sitt nya hus, och då skulle Lilla My få komma tillbaka igen. 

Hela den sommaren lekte och tumlade Lilla My runt på gården med sina syskon och upptäckte den stora, spännande världen omkring henne. 

I oktober var det äntligen dags för Lilla My att flytta hem till nya matte "på riktigt". Matte hade då flyttat till en annan lägenhet, den var på ynka 27 kvadratmeter och hade inte ens en kokvrå, utan ett kokskåp där en liten spis med två plattor hängde på en skåpdörr som dolde en liten diskbänk och vask. När Lilla My kom till sitt nya hem var hon väldigt skygg och rädd och kröp in under mattes bäddsoffa och blängde misstänksamt på den nya människan. Men matte satt bara där på golvet, hon sa inget, rörde sig inte, bara tittade på Lilla My. Efter en stund hade Lilla My fattat sitt beslut och kom fram från sitt gömställe och traskade raka vägen fram till matte och från den dagen var de bästa vänner. 

Matte började fundera på vad Lilla My skulle heta... hennes ursprungliga tanke hade varit att skaffa två pojkkatter som skulle heta Diesel och Engine... Men så blev det en liten flicka i stället... Matte hade en kompis som ofta sov över och hon kläckte namnet Diesela... och det var ju perfekt! Så Lilla My bytte namn till Diesela från den dagen och inget namn kunde passa henne bättre. Emellanåt blev hon kallad Grisela också... när hon var extra busig och tramsig. En våning ovanför mattes lägenhet bodde hennes farmor och farfar, och när hon titt som tätt gick dit för att få sällskap och mat så följde Diesela med och lekte med deras gamla kattgubbe Smirre. 

Förutom Diesela hade matte också ett akvarium med fiskar, det var väldigt varmt och skönt att ligga uppe på ljusrampen tyckte Diesela, även om matte var orolig ibland att täckglaset skulle spricka när kissen gick på det... men det var matte själv som lyckades ha sönder det när hon skulle rengöra akvariet vid ett tillfälle... Det resulterade i att när Diesela, som vanligt, skulle hoppa upp så fanns det ju inget att mellanlanda på och katten fick sig ett överraskande dopp... Snopet stod hon sedan blöt uppe på ljusrampen och tittade ner i akvariet.... 

Efter att ha bott närmare två år i den lilla, lilla lägenheten bestämde sig matte för att hon ville ha lite mer utrymme åt sig och sin lilla katt och hittade en tvårumslägenhet med ett riktigt kök som hon och Diesela flyttade till. Det var en genomgångslägenhet och mattes rumskompis berättade att när matte kom hem från jobbet så satt Diesela alltid i fönstret i vardagsrummet och såg när matte parkerade bilen i garaget på baksidan av huset. När matte sedan gick runt hörnet så sprang Diesela snabbt till köksfönstret och tittade när matte kom gående längs grusgången på framsidan av huset, och när matte sedan tog i porten så kilade Diesela till lägenhetsdörren och hälsade matte med sitt vanliga prat. 

Diesela var i överhuvudtaget en väldigt pratglad katt och hade alltid något att säga och när matte pratade tillbaka kunde konversationen pågå hur länge som helst. 

När Diesela var 3 år gammal hände något stort och omtumlande i hennes liv... matte skaffade en husse åt henne. Han var mycket strängare än matte och tillät till exempel inte att Diesela var uppe på bordet och såna tramsgrejer... dessutom tog han en massa plats i sängen... Som tur var hade matte en bekväm fåtölj i sovrummet som gick jättebra att sova i och som till på köpet var fantastisk att vässa klorna på...

Ett halvår efter att husse kommit in i bilden, som med tiden visade vara sig en helt ok snubbe även om han inte var lika bra som matte, så flyttade hela familjen till en annan lägenhet. Det var en trerumslägenhet i två våningsplan, så nu fanns det helt plötsligt en trappa som man kunde springa i också.

Men sedan kom nästa familjemedlem som inte alls var lika lätt att vänja sig vid, en stor, svart hund vid namn Nemo. Han var busig och tuggade på allt... och värst av allt var det när matte gav honom en pipleksak... En dag när matte satt i soffan och läste låg hundskrället på golvet och tuggade på det pipande eländet medan Diesela låg bredvid i soffan och försökte sova. Efter en stund hoppade hon ner på golvet framför Nemo, gav honom en lätt dask med tassen på nosen och sa något i väldigt sträng ton. Vovven tittade oförstående på henne när hon sedan återtog sin plats i soffan men efter ett par sekunder fortsatte han att pipa. Katten suckade högt och ljudligt och resignerade till ovanvåningen i stället för att få sova ifred. Matte skrattade gott åt det... 

Nemo blev dock ingen långvarig familjemedlem, efter 4 månader insåg matte och husse att han hade behov som de inte kunde tillgodose och då fick han flytta och det blev åter stillhet i huset. 

På hösten, ett år efter att familjen flyttat till lägenheten, lyftes bopålarna igen och den här gången flyttade Diesela och familjen ut till ett riktigt hus i skogen. Diesela hade dittills levt som innekatt men nu helt plötsligt skulle hon återigen få ströva fritt i skog och mark och för att underlätta fanns det till och med en kattlucka så att hon kunde få precis så mycket frihet hon önskade. Matte har ju alltid älskar djur så rätt snart utökades menageriet med två kaniner, Gnagis och Raskolnikow... De var i alla fall inte så störande, det var snarare väldigt mysigt att ligga i höet och sova, tyckte Diesela... Men sedan... när Diesela skulle fylla 6 år, flyttade en gul klump som fick namnet Molle in... 

Diesela kan knappt tro sina ögon...

Energisk och busig var den lilla, nya byrackan... men matte misstänkte att Diesela blev ganska svag för honom redan från början och så länge hon var nummer ett i rangordningen och i mattes hjärta så fick det komma och gå så många hundar det ville i kåken, och deras interaktion ledde ofta till många skratt i familjen. 

Diesela pratar strängt och Molle låtsas som att han är jätterädd...

Deras upptåg blev till och med filmade och blev rätt populära bland tittarna på YouTube också. 

Men innerst inne så tyckte de väldigt mycket om varandra trots allt.

Vid ett tillfälle skrämde Diesela matte rejält... Molle var fortfarande liten när Diesela plötsligt försvann. Vänner och släkt sa att matte inte skulle oroa sig, katter promenerar ju ibland iväg på egna äventyr och kommer sedan tillbaka efter några dagar... men matte visste Diesela inte skulle göra det, hon var helt enkelt inte en sådan katt... I flera dagar var matte jätteorolig och grät och letade efter sin katt... kväll nummer tre satte matte och husse en efterlysning på anslagstavlan i området och sedan satt matte ute i trädgården och grät när hon plötsligt hörde Dieselas dämpade svar på hennes rop. Matte lyckades lokalisera ljuden till grannens hus... Nere i krygrunden satt Diesela inlåst! Huset var till salu och grannen kom bara en gång varannan vecka och klippte gräset för han bodde redan på en annan plats. När han kom brukade han låta dörren till krypgrunden stå öppen för att vädra och naturligtvis hade det nyfikna kattskrället klättrat ner där och sedan blivit instängd när grannen hade åkt... Husse kom genast till undsättning med kofot och hammare och för att göra så liten åverkan som möjligt på huset pillades en ventillucka upp på fasadens sida och ut kom genast en dammig, hungrig och lite bantad katt ut i mattes famn. Lättnaden fann inga gränser! 

Mattes älskling.

Nästa stora förändring kom ett och ett halvt år efter Molles entré i familjens liv och det var när matte och husse fick en alldeles egen människovalp. Matte blev väldigt sjuk och var borta hemifrån länge och när hon väl kom hem igen var hon trött och svag och hade dessutom en bäbis att ta hand om, men Diesela fanns där hela tiden... Aldrig att hon var det minsta arg på bäbisen, hon var alltid i närheten och vakade och konkurrerade möjligtvis bara om de bästa sovplatserna: spjälsängen, barnvagnen eller mattes mage... 

Matte och hennes bäbisar...

Under åren som sedan gått flyttade det in fler katter i familjen, Diesela blev aldrig förtjust i dem, men hon tolererade deras närvaro, så länge de erkände henne som obestridd härskarinna i hemmet, och det gjorde de utan minsta tjafs, för trots att Diesela var minst, storleksmässigt, så var hennes ego och "småstadstourettes" tillräckligt för att de skulle respektera hennes personliga sfär. 

Vackrast i världen

När Diesela fyllt 12 började åldern göra sig påmind och mattes hjärta värkte när hon såg att hennes bästa lilla vän började bli gammal och känna av olika krämpor. Framförallt märktes det i att hon hade värk i höfterna, som en äkta gammal tant... dessutom blev hon alltmer känslig i magen och blev mager trots bra mat och avmaskningskurer. 

Vintern då hon skulle fylla 13 trodde matte att Diesela skulle dö för hon kräktes upp allt hon åt och var allmänt svag och hade ingen aptit. Ett besök hos veterinären med röntgen av magen visade att hon hade en massa luft i magen och veterinären gav henne näring intravenöst för att få igång systemet och medicin som skulle få igång matlusten. I badrummet hade matte och husse ett elelement igång och där tillbringade Diesela i princip hela vintern, kylan plågade henne och hon orkade inte längre ta sig upp för trappan för att sova i mattes säng. Det plågsamma beslutet togs att Diesela skulle få njuta av en sista sommar, och sedan få somna in innan vinterkylan och fukten skulle börja plåga henne igen. Under vårens årliga besök hos veterinären fick matte även veta att hennes älskade katt av allt att döma led av giftstruma och då var beslutet ännu mer självklart, men ändock inte lättare att ta. 

Hålla tassen var det bästa matte visste...

Ur Dieselas perspektiv var sommaren 2018 perfekt eftersom det var så varmt och torrt. Hon sov till och med ute om nätterna, orkade busa och leka, fångade möss som aldrig förr och gick till och med upp lite i vikt igen. Den ursprungliga planen att låta henne somna i Augusti ändrades eftersom hon fortfarande mådde så bra, hon skulle få leva tills hon började visa att det var dags. 

I September kom regn och rusk och matte ville nog inte riktigt inse att Diesela började känna av sina krämpor igen... men allt fanns där: stelhet i bakkroppen, sökandet efter en varm plats att sova på, kräkningar, inte hinna fram till lådan i tid, svårt att komma åt att tvätta sig... Det var en besökare som frågade om matte hade ändrat sig om att låta Diesela somna in, och då först tittade matte "ordentligt" på sin älskade katt och insåg att det var dags... 

Ett sorgset farväl...

Matte ville att Diesela skulle slippa åka till veterinärstationen för hon blev alltid så stressad när hon kom dit och matte själv tyckte att platsen var obehaglig och därför ville hon att Diesela skulle få somna in hemma... Men de två första veterinärerna kunde inte, den tredje sa att det kunde gå mitt i veckan, men en fredag, som matte ville, skulle absolut inte gå... Så matte bokade en onsdag, men kände att det inte var riktigt rätt... Så hon ringde en fjärde veterinär som hade en mottagning hemma hos sig, och han föreslog självmant en fredag kväll... Så med blödande hjärta bestämde matte att det skulle bli den dagen och sedan åkte hon och köpte en påse räkor och lyxig laxmousse som Diesela skulle få njuta av. Den sista natten gjorde Diesela matte så glad genom att ta sig upp till sovrummet och sova intill henne, så som hon alltid hade gjort innan... Var det ett sista farväl? Eller kände hon att matte var ledsen och ville bara vara där hos henne?

Laxmousse strösslad med räkor - Diesela's favoritmums!

En vän till familjen hade hämtat lillmatte från skolan så att matte skulle få vara själv med sin sorg och sitt sista farväl... Lillmatte hade sagt ett tårfyllt adjö på morgonen innan skolan. 

Lillmatte säger farväl till sin gamla kompis.

När Diesela hade ätit en rejäl portion räkor tog matte fram borsten och borstade igenom hennes mjuka, gråa päls länge och väl, det var också en av Dieselas favoritsysslor och hon njöt i fulla drag. 

Den kvalfyllda kvällen kom och matte tog Diesela i famnen när de fick ut i bilen, där hon hade bäddat baksätet med en filt som luktade av matte. Husse tog plats i förarsätet, och flickorna satt tillsammans där bak, för den sista färden tillsammans. Matte försökte att inte gråta, utan strök den mjuka pälsen och småpratade med Diesela. 

Sista bilturen...

Hos veterinären kröp Diesela som vanligt ihop mellan mattes händer, tätt tryckt mot mattes mage på britsen... Även om det inte var veterinärstationen så var det ändå otäckt och främmande och Diesela höll sig tyst och stilla i mattes händer. Veterinären var så snäll, strök henne mjukt över pälsen och frågade om hon var gammal och matte nickade bara. Varsamt gav han henne en spruta för att hon skulle slappna av och somna. Matte satt framför Diesela och småpratade med henne och smekte henne medan tårarna strömmade... Husse stod bredvid och grät han också... Diesela hade ju varit hans katt också i 11 långa år nu... Veterinären läste hennes journal och sa att han hade träffat på henne en hel del genom åren och matte sa att hon hade alltid varit mest avslappnad med honom av alla de veterinärer vi träffat och han blev rörd över att hon berättade det och kände sig hedrad över vårat förtroende. Snart nog hade Diesela somnat och han gav henne den sista sprutan. Han frågade om matte ville ha en tuss av hennes päls som minne och det ville hon så klart och fick den i en liten burk. Han smekte katten och sa att det var en förmån för henne att slippa lida så, som många gamla, sjuka människor fick, och att matte hade gjort ett klokt val att låta henne somna in nu. Sedan hjälpte han matte och husse att vira in henne i filten de haft med sig och matte bar ut henne i sin famn. 

Väl där ute, vid bilen, kom tårarna på riktigt och matte och husse grät en lång stund innan de satte sig och for hem med Diesela.

Sov gott gumman...

Där hemma fick Molle och de andra katterna ta farväl av den gråa gamla tanten och sedan bröt matte ihop fullständigt och grät som aldrig förr... Hon kände hur tassarna hade blivit kalla och att livet verkligen hade slocknat... det var bara ett skal som låg där i lådan... Diesela var borta för alltid och det började gå upp för matte vad det verkligen innebar... Att ett sådant förhållande som de två haft skulle hon aldrig få uppleva igen... att det nu skulle vara tyst i huset när den pratiga katten var borta... att det inte skulle vara en grå tuss i köket som tiggde så fort matte var där... eller ett par nyfikna ögon som följde hennes förehavanden i badrummet... nu var det slut för alltid... Diesela hade kommit hem för sista gången...

Sagan om den gråa katten var nu slut...

Farväl...

Diesela 

April 2004

7 September 2018